Duvor

Jag trodde att det bara var den döda duvan som skulle stanna kvar. Men jag närmade mig dem som en vålnad. Eller kände de på sig att jag inte ville dem något ont? Trots att deras kamrat låg död på bänken och trots att människorna som bestämmer i deras stad satt upp vassa taggar på deras favoritplatser.

Jag trodde mig vara osynlig för dem, men märkte snart att ett tjog gulröda ögon riktades mot mig på det ryckiga sätt som bara duvor behärskar. De ville ha mat från mig. Jag hade inget att ge dem. Men jag satte mig bredvid den döda duvan och betraktade de levande. Varifrån kommer deras rundhet? Spillda smulor från donuts? Då och då stördes deras ro av jäktade människor. Dessa människors steg hade en annan inverkan än mina. De fällde unisont upp sina vingar. Ett hundratal kroppar som flaxar över en, det ger en speciell känsla. Men den döda låg förstås kvar.